Produced by PG Distributed Proofreaders
Krigskorrespondenter och andra lögnare
Historier av Sigge Strömberg
Sigge Strömbergs-böckerna Vol. 7
1922
INNEHÅLL
KRIGSKORRESPONDENTER
SKÖNHETSVÅRD
DEN ENERGISKE LIKKISTSNICKAREN
I TRAPPAN
GETINGBOET
ETT NATTLIGT BESÖK
DEN GAMLE KAMRERNS JULAFTON
PENGAR
POLLY
DEN TYSTLÅTNE
CYLINDERHATTEN
PRISBOXNING
FÖRARGELSEVÄCKANDE BETEENDE
SVÄNGDÖRREN
PÅ PANOPTIKON
LANTBRUK
KRIGSKORRESPONDENTER
I.
Bob Hyes, representant för Arizona Kicker, lade upp även vänstra benetpå bordet, flyttade maggördeln på sin cigarr ett stycke längre in,talade och sade:
"Hemma i Arizona känner jag en karl, som gärna betalar tusen dollars föratt få läsa vad jag skriver."
"Blind, förmodar jag!" högg Harry Taylor, Montana Screamersförhoppningsfulle unge man, in. "Och om de därhemma visste, hur vårasagor tillverkas, så skulle de gärna betala vad som helst för att få ossinom skotthåll."
Suvaroff, ryssen, smålog stillsamt och sade:
"Jag skriver aldrig annat än vad som är sant."
"Då har du allt billiga telegramkostnader", förmodade Taylor."Förresten skulle det inte gå an för oss. Vår läsekrets nöjer sig intemed så tarvliga saker."
Sanningen i det sista yttrandet var så påtaglig, att det blev tyst enstund. Så tog Taylor åter ordet.
"Här sitta vi, sju stycken fantasifulla unga män. Ett par av oss ärovida berömda krigskorrespondenter, ett par andra tro att de äro det, ochresten hoppas bli det på den här resan. Men ingen av oss kommer så närade ställen där det händer saker och ting, att han kan höra kanondundret.Jag kan knappt påminna mig att ha sett en tysk i mitt liv och hade välaldrig fått se en sårad heller, om inte van Weide ramlat av hästen iförgår."
"Jag slant!" sade van Weide generad.
"Slant? När du satt på en häst? No, sir! Du rider lika illa som duskriver. Men i alla fall, medan man sitter här och inte får veta mera ände officiella lögnerna, fordrar publiken att man skall hålla den à jourmed allt vad som händer här, från fältslag ned till kommenderandegeneralens frukost. Och inte det minsta samarbete mellan kollegerna, såatt om jag, som tycker om enkla vanor, telegraferar att han ätithavregröt och druckit vatten, så ger Wilson i Harristown Tribune honomkall kyckling och bourgogne mitt på blanka förmidda'n."
Men i går lyckades jag i alla fall få litet fakta att bygga enkorrespondens på. Jag fick fatt i en stabsofficer som för ögonblicketinte tycktes ha så förbaskat brått, som de där kurrarna alltid har. Jaghögg honom i knapphålet, gav honom mitt kort och sade:
"Monsieur överste, eller vad ni är. Jag har rest hit från Amerika föratt se krig, men har ännu inte fått se något. Att ni inte för ossomkring och visar oss slagfält kan jag förstå, eftersom slagfältenalltid stanna på den tyska sidan, men skulle det inte vara möjligt attfå se en soldat? Bara en enda, om ni så vill, och det behöver inte varaav den bästa sorten. Han må gärna ha en liten skavank. Se