E-text prepared by Gun-Britt Carlsson
and the Online Distributed Proofreading Team
()
from page images generously made available by
the Google Books Library Project
(https://books.google.com)
| Note: | Images of the original pages are available through Internet Archive. See https://books.google.com/books?id=YtJQb_zh7m4C |
FRANS HEDBERG
KLOKA MAJA
OCH
ANDRA BERÄTTELSER
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
STOCKHOLM 1908
A.-B. FAHLCRANTZ’ BOKTRYCKERI
KLOKA MAJA.
EN SKÄRGÅRDSHISTORIA.
1.
Kloka Maja var hela den kvinnliga befolkningensoumbärliga hjälpreda och orakel. Deras förtroende tillhenne var lika obegränsadt som karlarnas hat var brinnande,och det vill säga mycket. Ty deras hat var såmycket intensivare, som de icke vågade gifva luft däråtoch det är ju en gammal erfarenhet att knytnäfven aldrigknipes ihop hårdare än när den knytes i byxfickan. Ochkarlarnas hat kom egentligen därutaf att hon tog reda påallting. Det var mycket bra, tyckte de, när hon skaffaderätt på bortkommet gods, men när det gällde bortspeladepenningar eller på stadsfärderna bortkomna äkta män —ja, då var det så lagom roligt. Men på samma gångfruktade de henne också, ty det var en trosartikel hosdem att hon kunde slå ut ett öga, eller kasta torrvärk ien hand eller fot, utan att någon annan doktor än honsjälf kunde bota skadan, när den en gång var skedd.
För öfrigt retade det dem ofantligt, att de inte kundefå henne »på socknen», som det hette. Ty hade hon välblifvit fattighjon och kommit att skickas mellan gårdarnapå ön, så hade de kunnat hunsa henne så mycket de ville.Men se, att blifva fattighjon, »det kunde då aldrig händahenne,» menade kloka Maja. Inte så länge hon hade tvåhänder som kunde röra sig och ett par djupliggande gråögon, som kunde läsa tvärt igenom en människa. Inteså länge hon orkade binda skötar och abborrnät om vinternoch plocka bär om sommaren och hösten.
Därför höll hon sig envist kvar i sin lilla sneda backstugapå södersidan af ön, där den stod med [4]ryggen moten berghäll och tittade ut öfver den långsträckta viken,som skar in från den stora fjärden där ute och hade enliten trädbeväxt holme till vågbrytare midt framför stugan.Hon betalade punktligt sex kronor om året i tomtören tillen af bönderna i Ofvanby, som led mycken smälek afsina grannar för att han inte satte upp summan till tolfeller åtminstone tio, eller också helt rätt och slätt afhyste»trollet».
»Nej, låt bli det!» svarade alltid Vesterman, när derörde på den strängen; »det kunde bli dyrare än en kantro. Då tar jag hellre di sex och låter fem vara jämntför rexten.»
Kloka Maja var en