Det är med obeskriflig tillfredsställelse jag tardel af nutida fint folks åsikter om hur manskall arrangera städer. Jag har sedan urminnestider hyllat precis samma mening, men eftersomman är en försynt natur och aldrig lästpå arkitektexamen, har man aktat sig för attagitera i frågan. Nu inser emellertid enhvar,att Stockholm får lof att göras om så när sompå staden inom broarna, och låt oss nu intekinka öfver besväret utan gladeligen hjälpa tillatt plocka ner byggmästarnas fastigheter ochanordna gatuperspektiv.

Kanske jag i all blygsamhet skulle få föreslåett redan befintligt samhälle som mönster?Jag vågar nämligen skryta med en födelsestad,som motsvarar alla rimliga anspråk i fråga ompittoreska öfverraskningar samt organiskt uppvuxnahus. Östermalms och Vasastadens ljusrappadelinjallängor skulle rodna till sin ursprungligategelfärg af skam, om de konfronteradesmed dessa gränders kurvor och dessatvåvåningsbyggningars originella fasader! Ja,jag medger det, jag är lokalpatriot; men harnågonsin någon haft sådana skäl att åberopasom jag?

Man skall näppeligen bland invånarna iStockholms nyare stadsdelar anträffa någonindivid, som icke är anfäktad af snufva ochhosta, och detta är ju också oundvikligt, närde ständigt måste röra sig på oblygt öppnagator, som skära hvarandra i räta vinklar,hvaraf det naturnödvändigt uppstår ett olidligtkorsdrag. En liten krökning här, en litensvängning där, en parkanläggning till vänster,en fontän till höger, och Nissens bröstkaramellerskulle sjunka i pris! I min födelsestadfinna de sannerligen inte många afnämare, tydär har stadsplanen allt ifrån början varit ägnadatt afvärja förkylningar. Där skall man aldriglyckas skåda tvänne parallella husrader, som ioändlighet draga sig fram, tills de försvinna idet blånande intet och på regelbundna distanserkorsas af andra lika beskaffade rader, som förlorasig i ett likadant intet. Nej då, för detförsta stå inte husen så där hopkörda och hållahvarandra under armen gatan utefter, utan desamla sig i smärre slutna sällskap, allt eftersina personliga sympatier, eller dra sig misstrogetifrån hvarandra med litet plank och småsakeremellan. Inte häller stå de och fåna påsamma linje, utan somliga spatsera ett styckeut på trottoaren för att se sig om och delta ivärldsvimlet, under det andra, som äro blygareaf sig, förskrämda hoppa tillbaka och gömmasig innanför ett staket eller några popplar.

Och vidare — att följa en gata eller grändi det samhället är som ett äfventyr från enösterländsk sagonatt. Rätt som det är, krökerdet af till vänster, ett nytt perspektiv öppnarsig för ens syn, och man är ohjälpligt förloradur sikte för reflexionsspeglarna på den sträckaman tillryggalagt. Man bör inte häpna, omdet sedan skulle svänga åt höger igen, ochframför allt bör man söka bibehålla fattningen,då man omsider plötsligt står in

BU KİTABI OKUMAK İÇİN ÜYE OLUN VEYA GİRİŞ YAPIN!

Sitemize Üyelik ÜCRETSİZDİR!