Produced by Martin Agren, Tapio Riikonen and DP Distributed Proofreaders

BARON OLSON OCH ANDRA HISTORIER

AVSIGGE STRÖMBERG

STOCKHOLM
ÅHLÉN & ÅKERLUNDS FÖRLAGS A.-B.

STOCKHOLM 1919
ÅHLÉN & ÅKERLUNDS FÖRLAGS A.-B:S BOKTRYCKERI

INNEHÅLL

BARON OLSON 7TUSEN TJOG ÄGG 25ÖMSESIDIGT FÖRTROENDE 39»DEN GYLLENE PLOMMONBLOMMAN» 44EN RÄTTSFRÅGA 56SVÅRSÅLD VARA 64ARTIGHET I BARBACKA 70JÄRNVÄGSSTREJKEN I FÄLANDA 77EN SPRITAFFÄR 87MAJUMBA 91EN KRIGSLIST 107EN ITALIENSK EPISOD 112DJURVÄNLIGHET 121EN LIVLIG JULAFTON 126ETT SJUKDOMSFALL 139VÄGEN TILL ENA PIGO 148WATERMANS IDEAL 154EN HEMSK HISTORIA 160MOTORDRIFT 166EN BRA MEDICIN 170NUTIDA JÄRNVÄGSRESOR 176MÖRKSENS GÄRNINGAR 180MANNEN SOM VAR EN TIDTABELL 198I SNÖSTORMEN 205FÖRSTA APRIL 211JOURNALISTIK I VILDA VÄSTERN 218

BARON OLSON

Direktör Askengrens 75:a »Zuleika» hade nyss kastat ankar i Lyngsöbåthamn, jollen hade gjort ett par turer mellan kuttern och kajen, ochdirektören och hans sällskap, inalles fyra solbrända seglare voro på vägtill restaurangen för att undersöka möjligheterna där. Visserligen fannsdet möjligheter ombord, stora möjligheter, men en seglare vill ju alltidgärna göra små strandhugg, även om han är aldrig så välförsedd ombord,och det var därför med spänstiga steg och hoppfulla ansikten somdirektör Askengrens sällskap nalkades restaurantens hägrande centiliter.

Kanske var det därför som direktören råkade knuffa till den unge man,som lugnt och värdigt steg ut genom restaurangdörren när direktören stegin.

»Förlåt!» sade Askengren och förde två fingrar till mösskärmen.

»Drummel!» svarade den unge mannen kallt.

Direktör Askengren stannade.

»Mitt namn är direktör Askengren», sade han. »Och jag är inte van attbli tilltalad på det viset.»

»Jag är baron Silverbuckla, och jag byter inte ord med ofrälse», svaradeden unge mannen likgiltigt och fortsatte sin väg.

Askengren med besättning stannade förbluffade och såg efter honom.

»Säg ett ord, Askengren», sade direktör Boman och rätade på sina bredaaxlar, »så skall vi doppa honom ett slag. Då kanske en del av adelskapetgår av honom.»

Men Askengren skrattade.

»Strunt i pojken, gubbar. Det måtte väl vara straff nog, att vara sådandär. Framåt på böljan blå! Centiliterna väntar!»

Några timmar senare, när sommarnatten låg över kobbarna etc. etc.,nalkades direktör Askengren med besättning åter kajen för att släcka avmed en liten nattgrogg ombord, och sedan sova litet tills det blev tidatt ge sig av igen.

»Zuleika ohoj!» ropade Askengren och gasten svarade.

»Kom hit med jollen, Olson!»

»Kommer, direktörn!» Och snart skilde sig jollens silhuett från jaktens.

»Fö—hördömt skrik mitt i natten. Hupp!» sade en röst, vars förnämanasalton något stördes av en viss sluddrighet, och baron Silverbucklasteg med något vajande gång fram ur skuggan av ett skjul.

...